LindaDelicious

Jag har fått en förfrågan att skriva denna artikeln från en läsare, och självklart skriver jag artikeln då jag ändå har tidningen. Artikeln hittade jag i Cosmopolitans Januari nummer 2010.

Ni vill ha varandra - men inte så mycket att ni är ett par. I dag är allt fler nästan-ihop. Men hur bra är den nya relationstrenden för dig? Cosmo undersöker.

Artikeln är skriven av Camilla Björkman.

 

"Det är som att vi är tillsammans ... Men han är inte min kille".

Är det ungefär så du refererar till mannen som du träffar? Som ett mellanting mellan dejt och pojkvän? Någon du gillar - men inte tillräckligt mycket för att vara tillsammans med? Då kan du vara en av många som halkat på en växande relationstrend: att vara nästan-ihop.

 

Förr kunde det kallas KK - "knullkompisar". Ni sågs när ni var sugna på lite action, men det var också det enda som stod på menyn. Hålla i handen på stan och gå på parmiddagar? Nicht. Det var sex men inte känslor, i bästa fall från bådas håll.

Men på senare år har gränserna suddats ut mellan att ha ett stadigt förhållande och att ses för att bara ligga. Kanske träffas ni för en mys-film-sex på söndagen, äter lunch på onsdagen och går hem tillsammans efter en utekväll på fredagen. Däremellan är han den du ringer när du vill prata av dig, klaga på en kompis eller behöver akuthjälp när datorn har dött. Precis som...

... En pojkvän? Ja, en oinvigd skulle säga att ni är tillsammans. Men trots att ni gärna gör saker som ett "traditionellt" par gör - allt från att laga falukorv och makaroner till att utforska varandras intimare delar - vill ni inte gå så långt att ni säger att ni kilar stadigt.

 

Några som kan kalla sig "nästan-ihop" är Nina, 28, och hennes dejt Carl. De träffades på en klubb i Göteborg, vaknade upp tillsammans dagen efter - och har sedan dess setts en till två gånger i veckan. Det var fyra månader sedan. Ändå kallar de sig inte ett par.

- I början tänkte vi nog att det kunde bli något mer, säger Nina. Men det var som att det där med förhållande rann ut i sanden. Vi pratade om det och kom fram till att vi nog inte var menade för varandra, men att vi verkligen gillar att träffas.

Så är hon kär?

- Ja och nej. Jag tycker verkligen om honom, Vi har kul tillsammans och har bra sex. När han reser bort saknar jag honom. Men jag ser honom inte direkt som pappan till mina barn. Så kär är jag inte.

 

Varför väljer allt fler att vara nästan-ihop? Om två personer gillar varandra, varför inte bli tillsammans? En av anledningarna, tror Livia Oláh, docent och forskare i familjedemografi vid sociologiska institutionen på Stockholms universitet, är att vi inte direkt måste.

- Vi har ingen press på oss att gifta oss och skaffa barn, varken från samhället eller från familjen, säger hon. I dag känner sig en 35-åring som en 20-åring när det kommer till att stadga sig och tänker: "Det är ingen brådska, jag är fortfarande ung". 

 

Livia Oláh lägger till att kvinnor har mycket större möjligheter i dag. Allt från att plugga och resa till att göra karriär - saker som inte nödvändigtvis involverar en man.

- Vi lägger mer tid på att förverkliga oss själva, säger hon. Då blir det inte vika viktigt att ha ett stadigt förhållande.

Dessutom: Det vimlar av män runtomkring dig - på jobbet, bussen, nätet... Att säga ja till din dejt skulle vara att säga nej till alla andra. OCh tänk om gräset är grönare någon annanstans? om det finns en ännu hetare, smartare och snällare drömprins där ute? Bättre då att inte binda upp sig. Hålla andra dörrar öppna med stort M dyker upp. Eller?

- Många har så höga förvätningar på kärleken, tror Livia Oláh. Du vill absolut vara säker på att den du träffar är din drömpartner. Att kärleken ska kännas på ett speciellt sätt. Gör den inte det, då vill du heller inte binda dig. 

 

Okej, det där med att vara nästan-ihop har ändå sina fördelar. Du får allt det härliga med ett förhållande - kärlek, sex och vänskap - men utan att binda upp dig och missa allt annat roligt i livet (och det finns ju så mycket!). Samtidigt finns det en tråkig likhet mellan det traditionella KK-förhållandet: Risken är stor att en av er vill mer än den andra och blir sårad på kuppen.

Så är det för Katrin, 26, som har varit nästan-ihop med sin dejt i några månader.

- Han vill mer, konstaterar hon med en irriterad suck. Förra veckan dök han upp oanmäld på mitt jobb och ville äta lunch med mig. Och han tjatar om att han vill lära känna mina kompisar. Jag vet att det är dags att ta "snacket", men jag skjuter upp det hela tiden. 

För Peter, 29, har det varit samma sak. Vid ett tillfälle var det till och med uttalat att han och tjejen ifråga inte skulle vara tillsammans. Själv hade han två andra tjejer på gång.

- En kväll låg vi och hade sex när hon plötsligt började gråta, berättar han. Vad jag sa? Ingenting - jag ville inte öppna den lådan. men det var uppenbart varför hon grät. Och jag kunde inte ge henne det som hon ville ha.  

 

A och O för ett lyckat nästan-förhållande är alltså att vara helt ärliga mot varandra. Hellre ta ett snack och klargöra var ni står än att riskera ett krossat hjärta - vems det än må vara. Så hur säger du att du bara vill vara nästan-ihop, när han gått och kärat ner sig i dig? Det må låta trist, men det finns bara en (snäll) lösning: Säg som det är.

- Tyvärr är det nästan alltid en part som vill mer än den andra, säger Simona Ahrnstedt, legitimerad psykolog. Det är därför det är så svårt att få ett sådant förhållande att fungera i längden. Jag tycker faktiskt att det är schysstaste som du kan göra är att avsluta det.

 

Om det är omvänt då? Att du vill bli ihop men han verkar trivas utmärkt som det är? Var inte rädd för att fråga. Bättre att få reda på sanningen direkt än att slösa tid på någon som har andra planer. Livet är för kort, trots allt.

- Risken är förstås att du inte får ett ärligt svar eftersom han inte vill såra dig, säger Simona Ahrnstedt. Verkar han trivas som det är så blir det nog inte mer från hans sida. Gå vidare!

Lika viktigt, begå inte misstaget och tro att du kan få honom att ändra åsikt.

- Säger han att han inte vill vara tillsammans - oavsett vad anledningen är - då menar han också det, säger Peter. Då är det bättre att göra slut helt och hållet, något annat är att göra dig själv en björntjänst.

 

Alternativet är att ni testar att vara ihop på riktigt. Det värsta som kan hända är att det inte fungerar. Eller så blir det tvärtom - ni faller för varandra. Som för Frida, 26, som i höstas blev tillsammans med John efter en sommar av att nästan vara ihop.

- Han velade, jag velade - till slut sa vi bara: "Äh, nu kör vi på riktigt!" säger hon. I dag fattar jag inte att vi strulade så länge. Jag är jättekär!

 

Det ultimata är så klart om ni båda ligger på samma nivå. Så länge ni båda mår bra av det. Men, var inte nästan-ihop med någon bara fröa tt du inte vågar vara ensam.

- Är du inte nöjd med din partner, då tycker jag hellre att du ska gå vidare och hitta den som du verkligen vill vara ihop med, säger Livia Oláh. Men var också lite realistisk - drömprinsen kommer inte alltid ridande på en vit häst. Tycker du om honom och kan se en framtid med honom, varför inte?...

 

 

  

        

 

Nu har jag suttit och kollat igenom VeckoRevyn nummer 2 (4 Januari) 2o11, för att se om det fanns något i tidningen som jag ville ha. Jag har hittat några få produkter denna gången.

Detta hittade jag i VeckoRevyn nummer 2 (4 Januari) 2o11:

* Ljusblå Jeanskjol, Monki, 3oo kronor- Jag tycker att denna kjolen är enkel och fin!

* Ljusbeiga Pumps, Scorett, 899 kronor- VILL HA! Tycker att dessa är riktigt snygga! Älskar färgen!

* Blå Väska, Åhléns, 399 kronor- En bra väska som rymmer mycket till ett bra pris!

* Jennifer Lopez LA Glow 3o ml EdT, 345 kronor- Jennifer Lopez senaste doft ska föra tankarna till en glittrig festnatt i Los Angeles. Innehåller noter från plommon, pion och mysk. 

Nu när jag har läst ut VeckoRevyn nummer 2 (4 Januari) 2o11, kom jag till den här artikeln som handlade om Zac Efron. Jag tycker att han är väldigt fina ögon, och sen vet jag att han är jävligt populär. Tänkte skriva ner vad jag kunde läsa i artikeln.

Han blir jagad av paparazziis och beundrare var han än går och kan säga två hela ord på svenska. För VeckoRevyn berättar Zac Efron, 23, om sin romantiska sida, tiden före kändisskapet och när han nästan bled dödad av sina fans.

Artikeln är skriven av Jennie Hammar.

 

När Zac Efron slår sig ned i stolen brevid är är det nästan så att vi måste kisa. De grönblå ögonen blixtrar och varje gång han ler, vilket han gör genom nästan hela vår intervju, är det så bländande att en ljudeffekt borde vara obligatorisk: "ding!".

Det är ingen tvekan om att Zac är en filmstjärna. Han är dessutom ödmjuk, lyssnar nogrannt och avbryter aldrig. Samtidigt står det mellan raderna klart att han är en ganska självsäker kille. Det märks inte minst när han pratar om att hångla på film.

- Jag tycker inte att kysscener är jobbiga eller svåra. Enligt min erfarenhet brukar tjejerna vara mer nervösa, så jag försöker alltid lugna dem, förklarar han och drar en hand genom sitt välfrisserade kaos till hår, och tillägger:

- Att kyssas är inget svårt, och det är oftast en söt tjej jag spelar mot. Det är kul!

 

23-åringen slog igenom stort för fyra år sen, när första High school musical-filmen kom ut, och hans karriär ha därefter gått spikrakt uppåt. Resan från San Luis Obispo - som utöver sina vinodlingar kanske är mest känt för att just Zac kommer därifrån - till Los Angeles var mycket längre än de få mil som separerar dem. Från att ha levt ett gansla lugnt tonårsliv till att varje dag bli jagad av blodtörstiga paparazzifotografer har varit en stor omställning.

Hur har ditt liv förändrats sen du flyttade till LA?

- LA är av flera anledningar ett svårt ställe att bo på. Därför försöker jag lämna stan så mycket jag bara kan. Ofta åker jag hem till San Luis Obispo. Sen älskar jag att resa, att besöka olika stater i USA och åka på roadtrips. Bara för att komma bort.

Hur jobbigt är det för dig att gå ut?

- Inte så värst. Om jag märker att det är mycket folk utanför restaurangen jag ska till försöler jag ta en annan ingång. När jag bodde på hotell nyligen hoppade jag över balkongräcket och klättrade nerdför stuprännan, skrattar Zac men erkänner att andra, mer desperata åtgärder också har tilltagits.

- Jag odlade mustasch en gång. Man kunde se att folk undrade "Är det..." och sen "Nej, den där snubben har ju mustasch". Det var lite roligt.      

 

Men det är inte bara fotograferna som ligger honom hack i häl. Också fansen är hängivna - och många.

Berätta din galnaste historia!

- Det hände i Rom. Eller om det var i Frankrike? Det var i alla fall med Vanessa Hudgens och Ashley Tisdale. Vi satt i bilen på väg från en premiär. Vi kunde inte köra därifrån för att det var för många fans i vägen. Plötsligt började de liksom lyfta upp bilen och putta på den. Och vi, som satt i, åkte fram och tillbaka i baksätet. Jag höll på att krossa Vanessa. Och Ashley, som hamnade på mig, bara skrattade. Säkerhetsvakten i framsätet föll rakt över chauffören. Vi trodde att hela bilen skulle välta, berättar han med inlevelse och uppspärrade ögon innan han tillägger:

- Jag har verkligen haft tur när det kommer till fans. Jag har de roligaste, bästa och mest hängivna fans som finns. De är så generösa och uppmuntrande, jag är lyckligt lottad.

 

Zac lutar sig tillbaka i stolen och fingrar på ett halsband som han senare berättar att han stulit från inspelningen av hans senaste film, Charlie St. Cloud. I en gripande scen i filmen får han det i present av Ray Liotta.

I filmen har du en väldigt nära relation med din bror. Hur ser din syskonhistoria ut?

- Jag och min bror bråkade hela tiden när vi växte upp, vi var värst. Värst! Vi hamnade alltid i trubbel. Men sånt där växer man ifrån med tiden. Man måste uppskatta sin framilj, oavsett vad som händer i livet. Om saker inte löser sig som du tror kan du alltid luta dig tillbaka på två saker: vänner och familj,

 

Umgås du fortfarande med dina gamla kompisar?

- Absolut. Den senaste tiden har det varit lite svårt att få ihop det eftersom de flesta går i skolan. Alla mina nära vänner går på college här i LA eller i min gamla hemstad. Vi träffas när jag är hemma, speciellt runt jul när vi alla åker hem och invaderar våra föräldrahem. Det är alltid kul att samla gamla gänget.

Zac har ofta beskrivit sig själv som skolans clown, den roliga killen vars humor kanske inte alltid uppskattades lika mycket av lärarna.

- Jag älskar Jim Carrey och alla hans filmer. Jag hamnade i trubbel i skolan en gång på grund av honom. Du vet hur Ace Ventura pratar med rumpan? Jag försökte göra det med min lärarinna, säger han och ruskar på huvudet.

Man kan med säkerhet anta att hon inte var ett lika stort Jim Carey-fan. 

Samtidigt som intervjun pågår upptäcker VeckoRevyns reporter att Vanessa Hudgens smyger runt utanför. Skådespelerskan, som träffade Zac under inspelningarna av första High school musical-filmen, har antagligen kommit förbi för att stjäla en stund från sin pojkväns stressiga schema. Skådespelarna har varit tillsammans i flera år, något som får anses som en bedrift i det ombytbara Hollywood. På senare tid har det dock ryktats om trubbel i kärleksparadiset.

Är du en romantisk person?

- Jag tycker att det är de små sakerna man gör som är romantiska. Åh nej, nu kommer du fråga mig vad de små sakerna är för något?

Ja!

- Små gester bara.

Är du duktig på att laga romantiska middagar?

- Jag kan följa recept! säger han och skrattar högt. Det är jag duktig på! 

Berätta om din senaste middagskreation då?

- Vad lagade jag senast? Hm... Okej, jag köpte alla ingredienser och pusslade faktiskt ihop en riktigt god lasagne. Det var inte helt från scratch, men jag kombinerade alltihop i formen och det smakade gott.

 

Innan vi skiljs åt hinner han strö komplimanger över den svenska filmen Snabba chash, eller "snäbbe cash", som Zac själv säger i ett ödmjukt försök att låta svensk. just nu utvecklar han och ett produktionsbolag en amerikansk version av succéhtrillern.

- Jag älskar den! Det kommer bli svårt att slå originalet...

 

    

     

 

Nu har jag suttit och kollat igenom CHIC nummer 1 (3o December) 2o1o, för att se om det fanns något i tidningen som jag ville ha. Jag hittade några produkter till slut, och det blev lite blandat.

Detta hittade jag i CHIC nummer 1 (3o December) 2o1o:
* Acne "Hep Raw"-Jeans, 895 kronor- VILL HA! Har läst att deras jeans är riktigt bra, och jag skulle faktiskt vilja äga ett par från Acne som gör snygga jeans.

* Marc by Marc Jacobs-datorväska, 59o kronor- Jag gillar mönstret på fodralet! Lite annorlunda liksom.

* Rödrutig Skjorta, Cubus, 199 kronor- Fin skjorta och billig är den dessutom!

* Clinique Repairwear Lager Focus Wrinkle & UV Damage Corrector, 495 kronor- VILL HA! Efter några kalla månader är huden i behov av en kick och vad kan då vara bättre än ett riktigt dunderserum? Detta kallas "laser på flaska", bara en sån sak! 

Nu när jag har läst ut CHIC nummer 1 (3o December) 2o1o, kom jag till den här artikeln som handlade om Gustaf Norén. Jag vet att han är med i Mando Diao, men inte så mycket mer än så. Tänkte skriva ner vad jag kunde läsa i artikeln.

Mando Diao-sångaren Gustaf Norén har rykte om sig att vara en arrogant jävel och avbryter gärna när andra snackar. CHIC knäppte på bandspelaren och lät Gustaf prata på.

Artikeln är skriven av Jenny Bergquist.

 

Egot som arbetsredskap

- Den här branschen lever på elitistiskt tänkande. Vi är beroende av att vår musik spelas på radion och att folk vill se oss live, så syret i populärmusik är att folk gillar det du gör. Då är det mycket tryck på frontmännen och hitlåtarna. Mitt jobb går ut på att hitta egot och sätta det så långt fram som möjligt.

 

Brinna för jobbet

- Min eld för Mando är kanske inte lika stor idag som när vi började, men jag brinner ändå för det jag gör. Vill jag inte stå på scen, då kliver jag av. Vill jag inte vara på turné, då åker jag hem. Nu för tiden är jag mer selektiv, men i den stunden då jag står på scen, då måste jag brinna för att orka med. Själva processen att skapa musik har bara blivit större med åren, men resten vete fan... Det här att vara rockstjärna har tappat sin charm.

 

Samarbetet med parhästen Björn Dixgård

- Jag och Björn har alltid jobbat bra ihop och är väldigt tajta. Det är otroligt skönt. Vissa människor ligger hela tiden på gränsen till att bägaren ska rinna över, ett snedsteg till och jag pratar inte med dem mer, men med Björn finns det inte ens en droppe i bägaren. Han kan köra på kranen rejält. Vi slåss och skriker och bråkar och gråter men det får mig aldrig att vilja säga upp bekantskapen.

 

Varför han helst lyssnar på hip-hop

- Hip-hop talar till de absolut smutsigaste känslorna som vi människor har och det är ju exakt det jag vill ha tillfredsställt. Jag vill lyssna på musik med samma del av hjärnan som gör grejer  smyg, den delen av hjärnan jag inte vill visa för andra. Svensk indiemusik är så tillrättalagd. Det låster som när mamma sitter i soffan med sin lilla hund och kolla på "Fråga doktorn".

 

Baksidan av kändisskapet

- I min position är det lätt att vara divig utan att man menar det, och ibland är jag elak mot folk som tycker om mig, som är fans. Det handlar oftast om att det är fel läge, fel tidpunkt. Jag kan känna mig som en känslokall VD för ett stort företag när jag måste säga nej. Vet jag att jag kunde ha agerat annorlunda, d känner jag mig grisig, typ som kungens kompisar. Det handlar om att missbruka sin position.

 

Sin mest irriterande egenskap

- Jag tar mycket plats. Ibland när vi gör intervjuer och Björn precis ska säga något kan jag ta hans mening, bara klippa av rakt framför näsan på honom. Det händer att jag bestämmer "nu ska jag vara tyst" men efter tio sekunder tänker jag "men vad säger han?" och så måste jag ändå lägga mig i.

 

Alkoholens dåliga inverkan

- Jag tycker inte om berusningsmedlet alkohol. Jag tycker om att dricka lite vin eller öl för att det smakar gott, men jag tycker inte om att bli full och blir väldigt sällan det för jag hatar hur jag blir då. Nu når jag sällan den gränsen, jag går och lägger mig istället.

 

Ryktet om hans arrogans

- Många tror att jag är arrogant, och folk som träffar mig påpekar ofta att jag INTE är det. "vad trevlig och snäll du är" säger de, förvånat. Men det betyder nog inte att jag är snäll, för så snäll är jag inte, det betyder nog bara att jag är snällare än vad de trodde att jag var.

 

Kärleken till barnen

- Jag kan vakna mitt i natten och så ligger min lilla dotter brevid mig och är så vacker att jag bara måste väcka henne, trots att jag vet att det blir flera timmars ståhej av det. Men jag kan inte låta bli...